Fortsatt dentalmisson ön och Danao

”Dental mission” är avslutad

När vi skriver detta vilar vi ut på Resorten  ”El Rio Y Mar” på ön Palawan, en romantisk idyll vid en lagun. Inget stort turistställe direkt, vi är bara ca 15 – 20 gäster Här är gudomligt vackert och supergod mat. Vi badar, paddlar kajak, läser och har det bra. Här är jättefin snorkling direkt nedanför vår brygga, mycket fiskar och fina korallrev. Men först lite om vad vi gjorde under vårt fortsatta tandvårdsarbete:

Vi slutförde arbetet på ön. Allteftersom dagarna gick flöt arbetet på allt bättre – vi hittade rutiner, lärde känna varandra allt bättre i teamet. Men värmen och tröttheten fanns där hela tiden. En härlig upplevelse var när vi lämnade ön sista dagen. Ett 30-tal barn simmade runt vår båt, flera av dem våra patienter. När vi hoppade i med kläderna på och simmade med dem blev det ett stort jubel. En sorgligare upplevelse var när den transortfirma vi hyrt i för att transportera vårt material till fastlandet, försökte sno saker för oss. Vi lyckades få korn på när de smög saker bort från vår båt, så troligen blev inget stulet. Vi blev tidigt varnade för denna typ av kriminalitet, som är så vanlig tillsammans med utbredd korruption på Filipinerna.



Tillsammans med vår tolk Fiel Young

Diana vår ständige följeslagare till och från båten. Patient hos oss den första dagen

Tommy och hundra ungar i vattnet.

Vår lilla följeslagare igen

DANAO

Vi åkte vidare till en ny plats för vår Mobila klinik, Danao, där vi stannade i 5 dagar.

Vi blev mottagna av borgmästaren vid ankomsten.

Vi bodde i enkla gästhus vid en äventyrspark och hann med några timmars aktiviteter första dagen innan vi började arbeta. Bla åkte vi båda Zipline ( glider längs en hängande vajer)  över en 130 m djup dalgång – lite pirrigt speciellt när ett av åken skedde i ösregn.

Obligatoriskt gruppfoto med Borgmästaren och oss, vi med medaljer om halsen.

här var det bara att plocka efter behov.

Numera van assistent, full koll?

Fullt med patienter från morgon till kväll

Husdjur i band, KRABBA

Den här lille killen skrattade gott när han såg sig själv i spegeln

Här var tandstatusen hos våra patienter bättre än på ön. Vi hinner med lite fler patienter/dag. Människorna här verkar också vara lite mer vana vid personer som kommer utifrån. Föräldrarna är med sina barn vid behandlingarna och det är lättare att få fram budskapet om regelbunden tandborstning och rätt kost för att undvika framtida tandskador. Här arbetar vi också på en öppen basketbollplan under plåttak.

Sammanfattningsvis har vi under Dental Mission behandlat ca 800 patienter, dragit ut nära 1800 tänder och gjort lagningar, proteser, kirurgiska ingrepp mm. Vi känner oss mycket nöjda med vad vi åstadkommit. Det känns väldigt bra att vi kunnat hjälpa så många som annars inte haft råd med tandvård. Generellt sett lever ca hälften av Filippinernas befolkning under fattigdomsgränsen, dvs 1 US dollar/dag.

3 tandläkare och coolaste assistenten

Vi avslutade vårt arbete med lite fest och nöjen. En av sponsorerna bjöd in oss till sin Resort, där vi åkte båt och kollade in delfiner, snorklade, mm och hade en rejäl avslutningsfest. Det känns som vi fått många nya vänner.

Vi har stora problem med internetuppkopplingen, vilket gjort det svårt att uppdatera bloggen i bilder och skrift. Vi kommer att lägga ut fler bilder när tekniken så tillåter.

Vi ses!

Christine o Tommy

”Dentalmission” är igång 

Den 7/7 inleddes det egenliga syftet med vår resa. Vi träffade övriga deltagare hemma hos Elisabeth och Flemming (Raise Aboves skapare) för information/planläggning och gemensam måltid.

Dagen efter for vi med båt ut till ön Bohol och den lilla staden Talibon, där vi skulle bo den närmaste veckan. Nästa morgon åkte vi med en barkabåt, 45 minuter ut till en liten ö, där vår klinik var uppsatt. Vi var på en basketplan under plåttak. Ön har ca 1500 invånare, massor av barn.
Det är mycket fattigt, oftast ingen el, va eller andra nymodigheter i husen/skjulen.
Det vi mötte när det gäller barnens tandstatus var katastrofalt. 6-åringar som börjat få sina första permanenta tänder hade redan fått svåra kariesangrepp och frätskador på tänderna. Någon berättade att man använde batterisyra för att lindra tandvärken. Den klart vanligaste orsaken till frånvaro i skolorna var tandvärk. Många vuxna hade bara en eller några tänder kvar.
Orsakerna är troligen en blandning av okunskap och fattigdom. Mycket få har tidigare sett en tandborste. En del tror att man får hål i tänderna när man dricker kall vätska i samband med varm mat. Men det största problemet är ju vad man äter och dricker. Socker, socker och åter socker. Man har mycket i maten, godis och cocacola är billigt och ger barnen energi och tillfredställelse när det finns lite mat att tillgå. Man kan se barn som går omkring med en påse med sockervatten, som de suger i sig . Samtidigt är de inte undernärda, havet föder dem alla på ön.
När vi skriver detta har vi jobbat med patienter i 4 dagar. Tommy har assisterat Christine och enligt vad hon säger får han godkänt. Det är väldigt krävande att jobba i den starka hettan. Vi är helt slut efter en dags arbete. Känslomässigt är det en berg och dalbana. Man blir så glad att se barnens reaktioner, när de ser sina tänder efter en behandling. En del ser närmast chockade ut när de ser sitt ansikte i spegeln innan det går upp för dem att de är sig själv de ser. Vi har lätt till tårar. Samtidigt måste de gå igenom tröttande behandlingar som våra ungar hemma i Sverige aldrig får uppleva. De kämpar med att hålla ut och ibland brister det för dem och tårarna väller fram. Det är tungt att veta att vi bara kan hjälpa en del av barnen. En del har väntat på sin tur hela dagen, men får gå hem utan behandling. Man känner sig så ledsen och otillräcklig över de mycket stora problemen man ser. Hela teamet jobbar stenhårt och hjälper varandra. Vi är 3 tandläkare och 8 tandläkarstuderande, en hygienist, en tandtekniker och 2 assistenter från Sverige och Danmark, samt många volontärer från Sponsorerna på Filippinerna som arbetar som tolkar , tekniker och sterilpersonal.

Här kommer några osorterade bilder från dessa dagar.

röntgen bara på svårare fall.

Diana, vår första patient 7 år

Ailene, 14 år. efter utdragning av totalskadade framtänder och behandling med protes.

Tillbaka till Talibon efter en arbetsdag.

Många hälsningar till er alla

Christine o Tommy

Macabugos fest! Så var det dags för resans stora evenemang för byn. På kvällen bjöds alla byns barn in. Massor av köttgryta och ris tillagades i köket på bakgården. Alla barn fick äta så mycket de ville. Efteråt fick barnen den dit fraktade glassen och tårtor som Vicky låtit baka i sin mammas bageri. En karaoke hade hyrts in , den hade vi också med oss och festen var komplett. Barn uppe från bergen hade också hört talas om tillfället till mat och kom blygt vandrande ner. De blev inlockade och vågade så småningom komma in och smaka de också. Bilderna får tala för resten. Senare på kvällen var det ungdomar och vi vuxna som hade en härlig avslutning med mat och karaoke. På morgonen innan vi åkte därifrån, gick vi en tur genom den lilla byn. Skolbarnen var på väg till skolan och de stannade i små stånd och handlade billigacandies,sockrade grillade bananer och softdrinks att äta under skoldagen!!! Sen reste vi åter med Jeepneyn , inga missöden, Gud var med oss enligt Philippinerna som alla är mycket religiösa.

Legazpi till Macabugos

Ingrid som Superman i Zipline (vissa andra hoppade över den upplevelsen)

Nästa dag bar det iväg på en Mission till Macabugos

En jeepney med chaufför var inhyrd av Vicky (Ingrids mamma) och hennes man Ben. 

Många vänner och släktingar skulle följa med till Macabugos,en liten by där Ingrids släkt kommer ifrån. Där lever man av fiske och risodling, är mycket fattiga.

Barnen här har sällan ätit kött, dieten består av fisk och ris.

OCH socker från sockerrör som växer överallt och är gratis.

Tyvärr är kariesskador och därför tandvärk mycket vanligt och ett stort problem för såväl barn som vuxna. Ingen tandvård finns att få om man inte har pengar.

I packningen hade vi med oss tandborstar och tandkräm till barnen i byn.

Vicky håller koll på allting

Fullpackad "buss med massor av mat och förnödenheter och ett stort  gäng.

21 personer  med chauffören.

Luftkonditionering = inga fönster och stora dörrglipor

Stämningen på topp. Alla ser fram emot resan!

Nästa framme exploderar ett däck, vilken smäll!
Alla fick ut och sträcka på benen, men snart var ett lappat reservdäck på plats och
 vi var på väg igen.

Christine, Ingrid och Vicky

När vi komiit över bergen och ner till kusten fick allt  och alla lastas på en

 Banka-båt som transporterade oss sista biten ca 30 minuter bort till byn.

Vägen var inte farbar under regnperioden.

I Macabugos  blev vi mycket välkomnna

En ung kille visade oss hur man skördar , dricker och äter unga kokosnötter.

Mjölken och fruktköttet smakade jättegott.

Fortsättning följer så småningom.............